Kurbits – målarhistoria från Dalarna

Religiösa motiv och hantverksmåleri

Kurbits är en särpräglad och dekorativ målerikonst som har sitt ursprung i Dalarna. Dess främsta kännetecken är de stora fantasiväxterna med blad- och blommönster. Man kan se kurbits i två olika former där den ena är som självständigt mönster och den andra är som en utfyllnad i annan konst, exempelvis ur berättande scener i dalmåleriet. Den kurbits som målades förr i tiden hade som regel religiösa motiv och återfanns på väggar och dörrar. Dagens Kurbits hittar man på olika hantverksförmål, ett väldigt konkret exempel är målningarna på dalahästen.

Religiösa motiv och hantverksmåleri
Religiösa motiv och hantverksmåleri

Namnet Kurbits

Namnet är egentligen en kombination av latinets cucurbita och tyskans kürbis som betyder pumpa. Pumpa är som bekant en gurkväxt och kurbits är den gammalsvenska benämningen på gurkväxter. I gamla bibelöversättningar översätts kurbits till det som en idag i direktöversättning skulle vara en ricinbuske. Att just själva stilen kom att kallas för kurbits beror på de pumpaliknande utsvängningar i blommönstren som ger stilen dess karaktär. Första gången man kan läsa om målningarna med namnet kurbits är i slutet av 1870-talet i en tidning som hette ”Ny illustrerad tidning”. Namnet fick sitt genomslag av en känd diktare, Erik Axel Karlfelt. Han växte upp i Tolvmansgården som var en bondgård i Dalarna där det fanns många dekorationer och målningar i den typiska stilen. I Bibeln berättas en historia om hur Gud, för att ge skugga åt profeten Jona, låter en kurbitsväxt växa upp över honom. Karlfelt ger i vuxen ålder ut diktsamlingen ”Fridolins lustgårdar och dalmålningar på rim” i vilken han beskriver ett motiv som liknar Guds skapelse för Jona. Han skriver senare en dikt som heter ”Kurbitsmålning” som en hyllning till konstformen.

Utveckling och lokal spridning

Kurbits växer fram i slutet av 1700-talet ur en äldre typ av måleri, rättviksmåleriet. Den första kurbitsen består av en blomvas med en blomkvast. Allt eftersom tiden går blir måleriet allt mer uttrycksfullt, blomkvasten flyter ut och det blir mer och mer abstrakt och efterhand försvinner blomvasen eller urnan. Dalmålarna målade under den tidsperioden mest på möbler men strax före sekelskiftet började de även måla på tapeter. Stilen på tapetmålningarna influeras i stort av möbelmålningarna. De som ägnade sig åt kurbitsmåleri kom till största delen från området kring Leksand och Rättvik. De målare som kom från Rättvik ansågs vara mer måleriska i sitt sätt att uttrycka sig medan de som kom från Leksandstrakten ansågs vara mer välkomponerande och strikta. Under 1700 och 1800-talet i Dalarna fanns två olika, och unika, sätt att måla. I västdalarna fanns en egen stil som var besläktad med norsk möbelmålning och i Svärdsjö fanns en egen stil med en egen måleriskola. Denna stil visade klara släktskap med det sätt på vilket man målade på upp längs med norrlandskusten. Dessa stilar försvann dock ganska snabbt i och med att kurbitsmåleriet började sprida sig.

Bibliska motiv

De flesta motiv hämtades ur bibeln där figurerna målades av i bygdens egna dräkter. De tyska och franska bildtrycken var även de en stor inspirationskälla för kurbitsmålarna. Motiv från ålderstrappan och ungdomskällan var vanligt förekommande. Winter Carl Hansson var en känd kurbitsmålare som målade många motiv i Danielsgården i Bingsjö, en gård som nu är bevarad som kulturminne.